En påminnelse

Le parkour, liksom de flesta träningsformer tar tid att bemästra, detta är ingen nyhet för någon längre. Hur lång tid det faktiskt tar vet dock bara dess mest erfarna utövare. Vad dessa utövare ven vet är att Parkour har en filosofi, ett tankesätt som ska genomsyras av självförbättring,
ödmjukhet och viljan att vara till nytta för sig själv och andra.

Ett viktigt ämne värt att börja med är styrketräningen, något som prioriteras högt av seriösa utövare men lätt kan nedprioriteras i förmån för alla häftiga rörelser. Den breda, holistiska styrketräningen är så central för Parkour att den inte kan överses, inte nedprioriteras. Att undvika styrke- och konditionsövningar är att undvika Parkour.

Dagens syn på Parkour handlar oftast om rörelser, men inte vilka som helst. De ska vara  högre, längre, farligare, snyggare, galnare, man ska “sätta” saker, helst sånt som ingen gjort förr. Snyggast volter är alltid ett plus. Folk frågar utövare om hen är “bra” eller inte. Men hur mycket av det här tillhör faktiskt träningsformen?

Denna träningsform har ett syfte att utveckla, att stärka, att utmana, det är sant. Men genom vilka metoder? Är att klara längst och högst rörelser det enda sättet att utmana sig själv? Absolut inte. Självklart kan du vara mer eller mindre erfaren när det kommer till att hantera olika rörelser och hinder men den biten handlar bara om personliga förutsättningar, inte om  förståelse för Parkour.

Så vilka rörelser hör till? Kong? Dash? Speed? Framåtvolt? Svaret är alla på sätt och vis men rörelserna i sig spelar mycket mindre roll än vad många tror. De rörelser du kan använda funktionellt förtjänar tid och fokus, de som inte är funktionella eller rentav bara estetiska är överflödiga och behöver inte prioriteras. När började utövarna tro att rörelserna var målet, när de endast är en metod för att nå målet?  När började man tappa kärnan?

Parkour syftar till att förbättra, inte imponera, att utveckla vår fysiska och mentala förmåga på ett funktionellt, hållbart och respektfullt sätt. Alla får tänka hur dom vill förstås men Parkour kommer alltid att förbli Parkour och varje gång jag blir frågad om jag är “bra” är mitt svar lika enkelt: Den frågan går inte att svara på. Antingen förstår du Parkour, eller så gör du inte det än. Men det är ok, jag lär dig.