Med denna vecka så avslutar vid sommarterminen och tar ca 2 veckors paus och laddar inför höstterminen och jag vill passa på och tacka er alla för er tid och energi under denna tid. Detta är något jag försöker göra efter varje pass, utan er energi så skulle detta inte bli värdefullt för er och vi är ständigt hedrade att ni vill spendera er tid på detta. Det uppskattas enormt så tack igen för att ni vill träna med oss och varandra.
För veckans tema har vi jobbat med begreppet utmaning. Detta är inte ett nytt begrepp för någon av er och avsikten med detta är inte att säga vad utan förklara varför. Parkour skapades för att göra människor starka, för att utövaren ska se utmaningen och ta sig an den och göra om ett “Å nej!” till ett “Ok, nu kör vi” och detta är för de allra flesta den svåraste delen av träningsformen.
Vi pratar en del om två sätt att dela in parkourträning – utforska och utmana. Båda handlar om att testa vad ni klarar av men det tidigare behöver inte ha ett konkret mål. För utmaningen däremot så är målet solklart, att klara utmaningen och när vi hittar en utmaning som tvingar oss tänja på våra gränser så har vi hittat det som kallas “breaking jumps”.
Begreppet Breaking jumps är direkt översatt från den franska versionen som nästan bokstavligen betyder “bryta hoppet”). Det som bryts är inte nödvändigtvis just ett hopp utan den mentala barriären som tidigare hindrat dig från att klara utmaningen. Detta begrepp är således dedikerat mentala utmaningar, att överkomma en rädsla oavsett fysisk belastning. Det är dock viktigt att komma ihåg att ingen annan än du väljer när utmaningen ska utföras och säkerhet måste komma först. Ibland är de viktigaste hoppen de du väljer att inte göra, de finns kvar när du känner dig redo.
En utmaning i övrigt kan vara fysisk, mental eller en kombination av de båda och de är alltid helt och fullt upp till individen. Ibland upptäcker du utmaningen naturligt och ibland kan du behöva jobba dig fram till den. En sidonot till detta: Det pratas ibland om att inga hopp bör kallas för “enkla”, anledningen till detta är att inte tappa respekt för en rörelse där det finns skaderisk och i träningsformens tidigare dagar ansågs det lite fult att kalla ett hopp “enkelt”, både för att det visade att du inte respekterar tiden då det var svårt för dig men också för att det tyder på att du inte försöker se hur det kan utmana dig.
Så vad är en utmaning för dig? En sprint upp för en backe per minut i 20 min, ett 2 meter långt hopp mellan två räcken på 10 meters höjd, att balansera på ett räcke i en hel minut utan att falla eller göra ditt första precisionshopp sedan du bröt foten på samma hopp för ett år sedan? Alla dessa är värdiga utmaningar för rätt person.
Vilka av dessa skulle utmana dig? Vilka har redan gjort det? Kontentan av detta är att din utmaning är din att klara, din demon att dräpa, ditt slag att vinna och bland utövare är detta något att respektera. En hel träningsgrupp kan avbryta vad de gör för att lämna plats åt någon med en utmaning att hantera. Det är så viktigt.