Detta tema har vi redan berört en del under förra veckan och denna vecka kommer vi att jobba vidare med det fast på lite andra sätt så förhoppningsvis känns det inte som en fullständig repetition för er. Denna text kommer också att fokusera lite mer på begreppen “repeterbarhet” och “one-shots”.
När vi pratar om motorisk inlärning så finns det ett par begrepp som vi ofta applicerar på det vi gör, ibland omedvetet. Dessa kan vi se som metoder att bevisa ör oss själva på att vi faktiskt börjar bli säkra på en viss rörelse.
En metod kan handla om huruvida vi kan utföra rörelsen med kvalitet även efter ett potentiellt långt tidsspann eller om vi måste lära oss rörelsen på nytt. En annan är vår anpassningsbart, kan vi utföra samma passage över ett hinder som är halt, blött, instabilt, snett, för högt, för lågt eller om vi bär något i ena handen? Den tredje och sista vi ska beröra är den viktigaste för detta tema, det vi kallar repeterbarhet. Har vi förmågan att repetera en rörelse igen och igen och få samma lyckade resultat? I parkourträningen blir formuleringen mer i stil med: Hur många gånger kan jag utföra denna rörelse väl innan jag misslyckas? 10 gånger? 50? 100?
Ett klassiskt tankesätt som cirkulerat parkourvärlden i åratal handlar om att parkourutövaren inte bara tränar på en rörelse tills den lyckas, rörelsen tränas tills ett misslyckande känns omöjligt. Detta är förstås en hög ribba att och ställer höga krav på utövaren. Vi brukar prata om två ord: Tålamodig och skoningslös. Det är viktigt att utövaren inte bara ger sig själv tid men också håller sig själv ytterst ansvarig för sina framsteg och inte tillåter sig själv att slarva.
Ta t.ex. ett hopp som du hyfsat bekvämt klarar av. Du kan landa där du vill, balansen är på topp och det låter inte speciellt mycket när du landar. Bestäm kraven på dig själv och försök nu att göra 10 perfekta receptioner, missar du en så börjar du om. Om du är osäker på om en repetition var bra nog så var den nog inte det men det är ok, det är bara att försöka igen!
Så vad är syftet med detta? Dessa nära ändlösa repetitioner? Förutom det självklara syftet att träna dig fysiskt så är det huvudsakliga syftet att träna ditt sinne, din inställning till dig själv, din förmåga att hålla dig själv ansvarig och din tillit till din förmåga. Le parkour skapades för att kunna användas, för att göra utövarna starka och ge dem möjlighet att agera när de behövde det. Men vad händer om vi plötsligt behöver använda vår träning? Detta träningssätt kallar vi one-shots, en chans till en perfekt repetition, utan förberedelse och ofta under tidspress.
Med detta är vi tillbaka vid frågan jag ställde ett par paragrafer sedan: Hur många gånger kan jag utföra denna rörelse utan att misslyckas? Och den dagen jag behöver använda den, kommer jag att lyckas?
