Fokus

Jag får ofta frågan “Är parkour farligt?”. Och mitt svar är alltid “Nej”, för träningsformen Le Parkour i sig är inte farlig. Visst det kan göra ont att lära sig, men det är ytterst sällan farligt att lära sig. De som ställer frågan ser
folk på youtube som gör helt galna saker, och ibland så skadar de sig. Och då är det lätt att tro att parkour är farligt. Men det som gör parkour farligt är framförallt två saker:

  • Övermod

  • Brist på fokus.

Jag ska nu berätta hur jag kom fram till det här. Jag hade tänkt att gå ut och träna med en kompis. Jag var relativt ny till träningsformen, men hade ändå tränat så pass länge så att jag blivit övermodig. Jag var inte ordentligt uppvärmd men jag hade hittat en bra plats för att träna på “precision jumps” Det var från ett räcke till ett annat. Och det var inte långt. Så övermodiga jag tänker då att “detta kan jag göra i sömnen” så jag fokuserade inte alls, jag bara hoppa. Detta ledde till att jag ramlade och slog i huvudet.

Le Parkour är inte farligt. Jag slog mig inte för att jag utövar en “farlig” träningsform. Jag slog mig för att jag var övermodig, och inte koncentrerade mig ordentligt. Det tog mig lite mer än ett år innan jag gjorde precision jumps igen. Men jag har gått tillbaka till den plats där jag slog mig. Jag fokuserade, och jag hoppa. Och jag kan ärligt säga att jag aldrig tidigare hade fokuserat så pass mycket på bara ett hopp, och jag hade aldrig tidigare gjort en så bra landning.

Vad ska man då göra om man slagit sig? Jo det man borde göra (om det går) är att ta en klunk vatten, ställa sig upp, fokusera(!) på att göra om och göra rätt. För annars så kommer man att skapa en rädsla för just det momentet, och det är inget som bara gäller inom Le Parkour. Det är vanligt inom både motor- och hästvärlden att man ramlar av hästen, 2-hjulingen eller att man krockar med bilen. Då bildar man en rädsla för att rida eller att köra det fordonet som man krockat med. När man skapat en rädsla på det här viset så kallas det för “Posttraumatiskt stressyndrom” (PTSD). När vi trillar och slår oss så får vi ytterst milda PTSD. De är inte farliga – men de är läskiga.

En fråga som jag fått från mina elever några gånger är “Tänk om jag ramlar och slår mig”. Man ska inte gå runt och tänka på vad som kan hända, istället vill jag att du fokuserar på vad du ska göra. För du ska ju inte ramla – eller hur?
Pontus Tollerud, Quality Movement Älta

 

Nytt blogginlägg varje Fredag!

About the Author:

Leave A Comment

X