År 2003 ryckte jag in i Norrlandslägarna på K4 i Arvidsjaur, 87 mil norr om mitt hem i Stockholm. Jag hade inte en aning om vad jag givit mig in på, allt jag visste var att om jag skulle göra värnplikt så skulle jag göra det ordentligt. Sen blev det sanning, jag minns när jag satte mig i min
kupé på nattåget men fem andra killar. Då reste sig en av dom och sa: Ok, vad är er ursäkt för att ha signat upp på den här skiten frivilligt? Inget dåligt sätt att bryta isen trots allt.

De följande 10 månaderna skulle testa oss mentalt och fysiskt. Jag kommer aldrig i mitt civila liv att kunna gnälla på hur trött, frusen, hungrig eller törstig jag är för jag kommer alltid minnas en situation i en norrländsk skog när jag haft det värre.

Det var långa perioder utan sömn eller mat, mil efter mil av rörelse genom kuperad terräng med vapen, utrustning och 50kg på ryggen. Vi sattes i nästan 12 timmar på knä med en säck på huvudet med ljudet av skrik och skottlossning i öronen för att simulera fångenskap. Vi placerades i en hangar och satt kvar tills vi kunde plocka isär våra vapen på 7 sekunder och sätta ihop det på 12. Trots detta fanns det en speciell uppgift som jag aldrig kommer att glömma, en erfarenhet som lärde mig mer än något annat. Detta var Nattorienteringen.

Orienteringen genomfördes två gånger under värnplikten och minst en av dessa måste klaras av. Vi rörde oss i par och uppgiften var simpel: Var osynlig. Ett antal kontroller som skulle hämtas låg utspridda på ett övningsfält med en omkrets på drygt 3 mil, tidsgräns till soluppgång. Området patrullerades av bilar och fotpatruller, flera  med hundar. Blir du upptäckt, missar en kontroll eller drar över tiden är du underkänd.

Det är inte konstigt, när man tänker på det, att Parkour ändå har sina rötter i det militära. Parkour har alltid handlat om kvaliteter och färdigheter mer än specifika rörelser. Fysisk styrka, kroppskontroll, problemlösning och samarbete mellan starka individer är alla centrala delar av den filosofi vi tränar idag som parkourutövare – allt detta och mer är vad ni kommer att behöva. Att kunna prestera oavsett vad dina hinder må vara. Om det så är mörker, stress eller rädsla. Du vill träna till den punkt då dina rörelser är omöjliga att misslyckas med oavsett vilka yttre faktorer du presenteras för. Hur hårt adrenalinet än pumpar i dina ådror vill du vara säker på att du kan hjälpa dig själv och dina vänner att ta lösa uppgiften/ problemet/ hindret som du har fått presenterad framför dig.

Ur detta föddes S.Q.U.A.T. Trials. En natt där deltagarnas styrka, uppmärksamhet, samarbetsförmåga och tålamod testas.

Så till er som kommer möta oss vid Slakthusområdet i en snar framtid vill jag säga följande:

Ni har antagit utmaningen. Var alltid uppmärksamma, har alltid ett par ögon bakåt, ta hand om varandra, lyssna och krama skuggorna. Ni är jagade men mörkret är er säkerhet. Vad ljudlösa, var osynliga.

 

 

 

 

Har du vad som krävs för att bli en deal av S.Q.U.A.T-teamet?