Denna vecka har vi påbörjat sommarklasserna, många av oss har tränat tidigare och ett flertal kommer att testa vår träningsform för första gången. Denna text och samtliga kommande under sommarterminen ska förhoppningsvis hjälpa er, nya som tidigare utövare att få en mer ingående förståelse för de teman vi går igenom samt förtydliga och vidareutveckla veckan klasser. Texterna kommer att hållas korta och lättsmälta. Veckans första tema handlar om förflyttning.
Fysisk förflyttning, framfart, snabbt som långsamt ligger som en grund för mycket av det vi gör men för de som lägger mer tid på träningen kommer inse att det finns mer att vinna än det klassiska konceptet: A till B, mer om detta längre fram. Den andra sidan av förflyttning är den mentala, den inställning som låg till grund för träningsformen.
År 1997 var de året då namnet “L’art du déplacement”, förkortat A.D.D. började användas av träningsformens grundare och översätts förenklat till “konsten att förflytta sig” och detta namn används även av många idag. Förenklingen ligger inte i valet av ord utan i vad orden innebär. Även om den fysiska förflyttningen ligger i grunden så är denna endast ett verktyg för att träna det viktigaste verktyget, utövarens mentalitet. Principen är inte olik en bil, det spelar ingen roll hur stark motorn är om föraren saknar kunskapen och erfarenheten att använda den.
Teknik och styrka låg då alltid i fokus precis som nu, dock aldrig av estetiska skäl. Varje del av en rörelse (styrkeövning eller förflyttning) har sin roll och det är viktigt att vi lär oss förstå de rollerna. Med rätt teknik blir styrkeövningar tyngre och förflyttning lättare, båda viktiga för vår utveckling inom vilken träningsform som helst men detta blir särkskilt viktigt i en träningsform som är till för att användas.
Dessa tankesätt tränades tillsammans med den fysiska styrkan i form av brutal styrketräning och mentala utmaningar, ofta på natten då de kunde träna ostört. Två ord låg i grunden för allt de gjorde: Styrka och familj. Man var ärlig mot sig själv och andra och ingen lämnades bakom. Teknik och styrka låg som en fysisk grund och målet var alltid perfektion, det fanns inte rum för slarv. Anledningen var enkel: om du är för svag eller saknar rätt teknik för att kunna agera när det behövs, hur ska du kunna hjälpa någon annan?